Eftertanke

Nu har jag varit hemma i några veckor och hunnit landa igen. Har väntat på "eftervandringdepressionen" som normalt alltid brukar infinna sig hos mig, men den har lyst med sin frånvaro. Främsta orsaken till det tror jag är att jag så tydligt kände att jag var klar - mätt på något sätt. Jag var nöjd, tillfreds, harmonisk och mätt. Självklart längtar jag ut men inte på det där panikartade sättet som jag brukar känna. Nu vet jag att det tar 25 dagars vandring för att jag ska bli nöjd. 

 Jag har fått några insikter om vad jag ska göra annorlunda nästa gång. Främst handlar det om hur jag själv fungerar. Först här kommer maten. Jag är normalt inte hungrig alls när jag vandrar, men jag trodde att "den stora vandringshungern" skulle infinna sig och att jag då skulle äta ordentligt. Den infann sig inte alls på 25 dagar. Nästa gång ska jag ta med en mindre mängd, men betydligt godare, mat. Och strunta i vikten på maten.

Upptäckte att jag inte äter sådant som jag hemmavid tycker är helt ok, men ute på vandring blir den äcklig. Jag släpade på åtskilliga kilo mat som jag sen gav bort. Likaså ska jag ta med andra snacks, då jag inte kan med nötter och ölkorv efter en vecka. Vanlig choklad var inte heller gott.

Sen är jag uppenbarligen en väldigt frusen person. Min dunsovsäck, med -4gr i komfort temp för dam, var inte tillräcklig för att hålla mig varm, även fast jag sov i alla mina kläder. Sovsystemet ska därför kompletteras med en ytterdel av en tunn syntetsäck. Detta för att minska kondensen i dunsäcken, för skydda mot vätan på bröstet och för att höja isoleringsförmågna.

Då detta var min första vandring med tält, så var jag lite för rädd för starka vindar för att våga tälta uppe på kalfjället. Nästa gång ska jag vara modigare. Mitt Hilleberg är ju gjort för riktig fjällmiljö. Förutom detta har min utrustning funkat perfekt. Jag har använt allt (utom sjukvård) och jag har inte saknat något. Kläder och annan utrustning har fungerat utmärkt, så där kommer jag inte att göra några förändringar alls.

Mina kartor som jag skrev ut från Lantmäteriets karttjänst fungerade klockrent!

  https://kso.etjanster.lantmateriet.se/#

Jag skrev ut dem i A4 och hade dem i plastfickor. Första halvan av leden hade jag med mig från start och andra halvan skickade jag med bussgodset till Kvikkjokk. På kartorna hade jag markerat min etappplanering med postIT lappar samt andra saker som alternativa tips på tältplatser eller saker jag inte ville missa (t ex Polcirkeln). 

Etapper utförda på Kungsleden

Detta dokument visar hur mina dagsetapper faktiskt blev.

Jag blev verkligen starkare och gick betydligt fortare och längre under andra halvan av turen. Detta var inget jag planerat eller ens försökte utföra utan det bara blev så. Min strävan under vandringen var aldrig att gå långt, fort eller annan form av presterande. Det handlade bara om att njuta och lyssna på kroppen. Visst gick jag med pannbenet några dagar, men då hade det med andra omständigheter att göra som bättre tältplatser eller att i slutänden undvika dåligt väder. 

 

Jag rekommenderar varmt andra att vandra hela leden förutsatt att man gillar folk och ordnad led med bra skyddsnät. Ta god tid på dig så du kan göra sidoutflykter, ha vilodagar för återhämtning och om du faktiskt blir sjuk. Jag hade inte bokat en hembiljett i förväg då jag inte visste hur lång tid det skulle ta. Från Hemavan kan man åka buss, buss till Umeå och sen tåg, eller flyga, så hem kommer man.